Em.

I dag ska vi till kyrkan.
Vi ska ha en liten minnes stund för Jenny.
Allas älskade Jenny.

Det känns så fruktansvärt konstigt.
Du kommer ligga i kistan längst fram.
Prästen lär väl säga några ord.
Och så får vi titta på dig om vi vill.
Men jag nöjer mig fortfarande med min kram.
Vill inte och kan inte föreställa mig dig i kistan.
Det räcker som sagt bara med att se kistan.

Vi plockade fram näsdukar förut.
De kommer att behövas både i dag och den 4 april.
Då vi ska säga hej då, på riktigt.

Nu orkar jag inte mer.
Nu ska jag byta och till svarta kläder och vänta på att tiden går.

Efter kyrkan ska Oliwer och Ludwig sova hos oss.
Jennys och Jonas två äldsta söner ska sova hos oss.

Den senaste tiden har man lärt sig att älska de som verkligen är värda det.
//Em.