FETING ångest
Hej hopp tjollahopp.
I dag har varit en feting slapp dag precis som de senaste dagarna. Valborg var fett najjs tillsammans med NATHALIIIE och givetvis hittade jag och nathalie i jakten på sockervadd givetvis Madde och Chrille. Sjukt mysig kväll och vi spöade skiten ur småglinen. Helgen bestod av jobb och BABY boy. Matte C prov idag också, ja matte är ju matte om vi säger så. Gick inge vidare men hoppas på det bästa!
Och när jag kom hem efter träningen med småtjejerna fick jag sådan super FET ångerst. Jag tittade in på min käre vän Sofia från Göteborg. Hennes team i konståkning hade tydligen en blogg jag hittade. WOW, jag älskar. Satt och tittade på ett klipp från en tävling (som förövrigt hade gått skit bra). Och jag började nästan gråta. Jag fattar inte att jag la av. Helt jävla sjukt. Efter 12 år i branschen så slutar man bara sådär. FY FAN. Jag mår så jävla dåligt över det. Men å andra sidan, jag är ju tränare. Men det är ta mig fan inte samma sak. JAG SAKNAR SOM FUCK, konståkningen var/är allt som verkligen betyder något för mig. Det är nästa hemsk att jag har lagt hela mitt liv åt den sporten och så lägger man av och tränar, fy skäms säger jag bara. Allt för en dålig tränare (som inte föll mig i smaken) Men men sånt är livet.
På tal om det, konståkning. Jag träffade min första konståkningtränare på sjukhuset våning 7 på kirurgen (våningen under där jenny somnade in för övrigt, som kändes SKIT att åka dit igen) Mormor har löegat inlagd i en vecka snart och vi visste inte vad det var, men det visade sig att det var hål i magsäcken, stackarn. Min mormor. Det hade likaväl kunnat vara Cancer det också, allt som har med magont och allt som har med magen att göra överhuvudtaget gör ONT i mig. Det var inte det jag skulle berätta men min mormor mår ganska bra nu i alla fall, hon överlever om vi säger så. Så när vi satt där några timmar innan hon skulle på operation så kommer några läkare in och ja de bytte tydligen skift och skulle presentera sig för mormor, Då kommer min första konståkningstränare in, jag kände inte igen henne men pappa sa det. Och jag blev skit paff. Men gud det var skoj, synd att man va lite feg för att gå och prata med henne bara. Men as kul.
Nåja dags att krypa till kojs, det är en dag i morgon också. MEN sovmorgon först, tur att man är klar med uppgiften som vi har fått jobba med i 3 veckor :P (skickade in den förra veckan, så jävla bäst är jag) God Natt //Em.
I dag har varit en feting slapp dag precis som de senaste dagarna. Valborg var fett najjs tillsammans med NATHALIIIE och givetvis hittade jag och nathalie i jakten på sockervadd givetvis Madde och Chrille. Sjukt mysig kväll och vi spöade skiten ur småglinen. Helgen bestod av jobb och BABY boy. Matte C prov idag också, ja matte är ju matte om vi säger så. Gick inge vidare men hoppas på det bästa!
Och när jag kom hem efter träningen med småtjejerna fick jag sådan super FET ångerst. Jag tittade in på min käre vän Sofia från Göteborg. Hennes team i konståkning hade tydligen en blogg jag hittade. WOW, jag älskar. Satt och tittade på ett klipp från en tävling (som förövrigt hade gått skit bra). Och jag började nästan gråta. Jag fattar inte att jag la av. Helt jävla sjukt. Efter 12 år i branschen så slutar man bara sådär. FY FAN. Jag mår så jävla dåligt över det. Men å andra sidan, jag är ju tränare. Men det är ta mig fan inte samma sak. JAG SAKNAR SOM FUCK, konståkningen var/är allt som verkligen betyder något för mig. Det är nästa hemsk att jag har lagt hela mitt liv åt den sporten och så lägger man av och tränar, fy skäms säger jag bara. Allt för en dålig tränare (som inte föll mig i smaken) Men men sånt är livet.
På tal om det, konståkning. Jag träffade min första konståkningtränare på sjukhuset våning 7 på kirurgen (våningen under där jenny somnade in för övrigt, som kändes SKIT att åka dit igen) Mormor har löegat inlagd i en vecka snart och vi visste inte vad det var, men det visade sig att det var hål i magsäcken, stackarn. Min mormor. Det hade likaväl kunnat vara Cancer det också, allt som har med magont och allt som har med magen att göra överhuvudtaget gör ONT i mig. Det var inte det jag skulle berätta men min mormor mår ganska bra nu i alla fall, hon överlever om vi säger så. Så när vi satt där några timmar innan hon skulle på operation så kommer några läkare in och ja de bytte tydligen skift och skulle presentera sig för mormor, Då kommer min första konståkningstränare in, jag kände inte igen henne men pappa sa det. Och jag blev skit paff. Men gud det var skoj, synd att man va lite feg för att gå och prata med henne bara. Men as kul.
Nåja dags att krypa till kojs, det är en dag i morgon också. MEN sovmorgon först, tur att man är klar med uppgiften som vi har fått jobba med i 3 veckor :P (skickade in den förra veckan, så jävla bäst är jag) God Natt //Em.
Kommentarer
Trackback
